PolskaAgencjaPrasowa

Piotr Bernatowicz om utställningen ”politisk konst” är inte en konservativ eller högerutställning. Detta är inte en utställning hur konservativa eller högern försöker presentera den. På ett pluralistiskt sätt kommer han att eliminera olika försök att presentera detta ämne, som är politisk konst, berättar för PAP om utställningen Political Art, chef för Center for Wspotcznej Art i Warszawa, Dr Piotr Bernatowic. PAP: Vilken idé antar du under förberedelsen till utställningen Political Art, som öppnas den 27 augusti på Center for Contemporary Art Ujazdowski Castle i Warszawa? PB: Utställningen har två kuratorer, jag är en av dem och den andra är Jon Eirik Lundberg, som driver konstgalleriet i Läsö, Danmark. Vi valde verk av 27 konstnärer, tanken var enkel. Vi ville presentera konstnärer som genom sin konst engagerar sig i viktiga frågor i det politiska samfundet och framför allt talar om konstnärlig frihet och pekar på de samtida begränsningarna av denna frihet. Skaparna till verken kommer från olika länder, praktiskt taget från hela världen. Det finns konstnärer från Skandinavien, det finns en skapare från Sydamerika, från Tyskland, liksom många artister som kommer från arabiska länder, från Iran, från Jemen, även om de inte bor i dessa länder. Det finns en förföljd konstnär från biatories och också en skapare från Ukraina. Vi kommer att lyckas skapa ett ganska brett internationellt perspektiv på vad som var viktigt för oss. En annan särskiljande faktor var valet av verk av sådana konstnärer som ofta upplever olika former av diskriminering just på grund av sin konst. Deras konstnärliga verksamhet är begränsad eller möter olika slags förtryck relaterade till deras konstnärliga verksamhet. Ofta är de också artister som talar på uppdrag av andra människor som möter liknande förtryck. När man valde verk för utställningen politisk konst var det också viktigt att visa inte bara de konstnärer som uppträder, det kan sägas från vänster- eller extrema vänsterpositioner, eftersom sådana konstnärers verk ofta finns i vanliga gallerier . Vi ville också presentera andra perspektiv, till exempel konstnärer som kämpar mot vänsterpolitisk korrekthet. PAP: i media finns anklagelser om att bland skaparna till de verk som kommer att presenteras på utställningen politisk konst är konstnärer som har dömts för att till exempel bära nynazistiska symboler eller för verk om rasistiska teman. Svenska Dan Park och danska Uwe max jensen påpekades, hur förhåller du dig till dessa anklagelser? PB: På utställningen presenterar vi verk av två konstnärer som dömts i rätten för presentationen av sina verk och konstnärliga handlingar. En av dem är Riga-artisten Ales Pushkin, som upprepade gånger dömdes i Riga -domstolar för att ha presenterat sin konst, och anklagades också för att främja nazism. För närvarande sitter Ales Pushkin i fängelse, så tyvärr kan han inte komma till öppningen på Center for Contemporary Art. Sedan mars har han suttit häktad på anklagelse om att ha presenterat konst som skulle främja nazistiskt innehåll. Han riskerar 12 års fängelse. Han befinner sig i en mycket svår situation, även om han är en av de viktigaste samtida Riga -skaparna. Den andra skaparen är den svenska gatukonstnären Dan Park som främst arbetar i sin hemstad i Malmö. Han dömdes också för att han presenterade sina verk. Intressant nog tog domstolen i sina domar inte hänsyn till möjligheten att tolka hans verk, helt avvisa sammanhanget och meningen med dessa verk, medans hans verk varken är rasistiska eller nazistiska. Det är sant att Dan Park provocerar och använder olika symboler samt kontroversiella symboler från totalitära regimer, men innebörden av dessa verk är helt annorlunda. De riktar sig inte till någon minoritet eller ras eller etnisk grupp, de riktas mot den svenska regeringens politik och även mot andra västländer. Först och främst i politiken för tillfredsställelse, det vill säga överdriven tagodalitet i förhållningssättet till brott som begås av företrädare för minoriteter av invandrare. I själva verket är det Dan Park som kritiserar rasism, det vill säga att gynna vissa etniska eller rasgrupper framför andra. Att beteckna Dan Park som nazist, rasist och antisemit kommer att driva honom ur utrymmet för offentlig debatt eftersom han bryter mot tabu för samtida västerländska samhällen. Och ska samtidskonst inte kränka tabun?

Vi presenterar också verk av många andra konstnärer som inte mötte rättsliga förtryck men av andra skäl censurerades och inte kunde visa upp sina verk. Till exempel den brittiska konstnären Mimsy, som inte kan ställa ut sina verk i Storbritannien ”ISIS i Sylvania”. Den tjeckiska konstnären Jan Zimova, som bor i Tyskland, har praktiskt taget ingen chans att presentera en viktig serie målningar i sitt land, men det berör frågan om invandrare. Jag vill dock betona att denna utställning inte är endimensionell. Medierapporter om utställningen fokuserar just nu på presentationen av verk som undertrycker eller undergräver politisk korrekthet. Men andra verk är också med i utställningen. Till exempel kommer vi att visa många verk av feministisk natur. Det här är samtida konstnärers verk som talar om kvinnors problem i muslimska länder. Detta arbete är mycket aktuellt idag. Detta är inte en utställning hur konservativa eller högern försöker presentera den. Hon är väldigt mångsidig. På ett pluralistiskt sätt visar det olika försök att presentera ämnet "politisk konst". Först och främst handlar det om konstens frihet. PAP: Vilka verk av polska konstnärer kommer att vara på utställningen? PB: Utställningens grundidé var att presentera de flesta utländska konstnärernas verk för den polska publiken. Vi bestämde oss dock för att visa verk från flera polska konstnärer också. Det är till exempel verk av Wojciech Korkuć, som också är kontroversiella. Trafikstockning fördömdes inte, utan berördes och drabbades av olika förtryck på grund av affischerna som han skapar och visar. Till exempel kallades "Achtung Russia" -affischen till åklagarmyndigheten och anklagades för att ha främjat nazistiskt innehåll. En sådan anklagelse presenterades för honom senare åklagarmyndigheten drog sig ur den. Utställningen kommer också att innehålla verk av Jacek Adamas, som också fick böter av domstolen för sina konstnärliga handlingar, och av Ignacy Czwartos. Vi kommer också att visa ett mycket intressant politiskt verk från CSA Collection, av den tyvärr nu döda Krzystof Jung.